Snart finns det inga tårar kvar, de var våra att ge vem som helst
Torsdagen var det som sagt dags för kent. Jag, My och Darin tog oss till långholmen där det var oerhört mycket folk runtom parken, för att även kunna lyssna på konserten utan att riktigt vara där inne och se allt. När vi kom fram så satte ganska snart förbandet punk jump up igång. Dem var oerhört duktiga på remixer, men det höll på lite för länge och vi ville mest se kent.
Strax innan nio satte dem igång och började med utan dina andetag, jag skulle nog tyckt en annan låt som början, men man ska inte klaga, för fin är den. Tyvär såg jag inte så bra och kunde inte fota pågrund av att jag är så kort så My och Darin fick hjälpa mig. Och så hade jag en jobbig gubbe bredvid mig som hade druckit några för många öl innan.
Dem fortsatte på med låtar som: skisser för sommaren, det finns inga ord, socker, ismael, ensam lång väg hem, ingenting, töntarna, vy från ett luftslott, ensamheten, gamla ullevi, kärleken väntar, dem andra, krossa allt, idioter.
Under 747 var det som finast, och så jag saknat den låten på konserterna. Sen gick dem av scenen.
Men självklart kom dem tillbaka, först ut var M och så självklart avslutningsvis mannen i den vita hatten med dem fina röda svalorna flygandes runt över publiken.
Oerhört fint var det, men jag var oerhört trött. Vi åkte hem till mig, vid halv tolv var vi hemma, så dem hämtade sina väskor och gick till tåget. Jag gick och la mig och sov oerhört skönt med störande tjut i öronen. Det var allt om Kent och jag hoppas dem snart har turné igen!
Kommentarer
