Idag av en slump kom jag in på detta klipp, och ja på något vis nu för tiden lyssnar jag inte alls lika mycket på håkan även om jag fortfarande tycker han är bland det bästa som hänt svensk musik. Jag tror det mest är för att det river upp så fruktansvärt mycket minnen, för hur kul har man inte haft till håkan genom åren. Och när man är ute om nätterna och dem oftast spelar någon av dem största hitten blir man som i extas. Och det blir man fortfarande. Men om jag lyssnar på håkan nu får får jag samma gåshud som förut och jag saknar alla konserter. Att jag inte gått på hans nya turné gör mig så besviken på mig själv. Men det kommer fler gånger, det gör det alltid. Nu till saken med detta klipp är när jag såg detta för första gången det var efter det jag var som helt fast. Så nu när jag hittade det här fick jag rysningar i hela kroppen, för visst älskar man den gamla håkan och den gamla tiden på någovis där det alltid var samma personer på konserterna och när det inte var samma hets. Men håkan har blivit äldre och så har även jag, men för det växer man inte bort utan det blir bara på ett annat sätt nu. Jag ska helt enkelt börja lyssna mer på håkan igen och kanske få nya minnen.