I fredags var det dags för min student. Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var på morgonen. Gick upp fem på morgonen för att vara i sumpan sju för champagnefrukost hos Fanny. Sen var det dags för kyrkan och sen parad till skolan. Jag dog i mina klackar och bytte till låga. Sen lite fika och gråtstund i skolan. Klockan tolv var det uppsping och jäklar vad vi peppade där inne med white stripes! Vilken känsla det var att springa ner för trappan, mina ben skaka. Och verkligen tack alla som kom, vart hur glad som helst att så många kom. Och Stefan som jag inte träffat sedan jag var ca4


(bilderna är tagna av kusin)

Senare vart det dags för flak och då kunde man se ut såhär:

Det där måste vara i början för där var min mössa ren och fin. det värsta var nog att det spöregna och hagla på oss hela tiden och att det var så sjukt trångt, men det var nog ändå det roligaste ja någonsin upplevt.

Efter flaket hände massa saker jag inte orkar ta upp, kom 1½ timma sen til min mottagning. Men alla var ändå kvar. Och ack så fina presenter jag fick, jag lovar att jag ska berätta om alla dem någon gång senare, för allt var så fint! På kvällen sen vart det fest hos Jimmy och mer än så behövs inte berättas.


Jag kommer sakna alla på ett eget litet sätt oerhört mycket! tack för dessa tre år tillsammans <3