Lite sent efter, men haft fullt upp senaste dagarna.

Håkan var underbar, inte hade jag förväntat mig någonting annat heller.

Vi begav oss mot fryshuset runt 4, köade, var spända/nervösa.

Vart oerhört chockad, men ändå lite smått kär över att vissa små pojkar fortfarande lever kvar i "henrik berggren tiden" såg några små söta kopior. Alla små söta poppare. Saknar den tiden ibland, eller nästan jämt.

Jag kände mig som en liten poppare igen, som var på första håkan konserten.

Jag och Emelie räknade, jag hade 8gångs jumileum, Emelie hade 11gångs jubileum.
Lite sjukt. Men jag kan ärligt säga att det här var nog den bästa, även om det var varmt och svettigt.

Vi sprang, vakterna vart arga, men innanför första inhägnadet kom vi. 2meter från Håkan. Kunde inte bli mycket bättre. Inledde med tro&tvivel och efter det bara fortsatte det på i samma bana, och livet var oerhört vackert för ett ögonblick. Hela höll på i närmare två och en halv timma.



Den där fina håkan ni vet <3