Vet inte riktigt vad som hänt.

Tappat passionen för det mesta här i livet som jag tyckte var roligt.

Det bästa jag visste förut var att en fin dag gå ut ocg gå en sådandär underbar promenad och sätta mig på bänken uppe vid kyrkan och bara lyssna på lugnet och hur vinden blåste genom öronen och svagt ljud från hästarna som gnäggde. Ta med sig kameran ut på en runda och fota lite allt möjligt för att lära sig och känna att man hade någonting som kändes unikt. Kände passionen och ambitionen för att lära mig saker iskolan, framför allt nya saker inom frisör. Passionen inför dansen, att hålla på med någonting jag verkligen alltid tyckt vart roligt.

Jag ska inte klaga och säga att jag tappat knistan för allt. Har fortfarande kvar knistan för musiken och att umgås med bästa vännerna. Har även hittat en ny passion, min vän alkohol. Känns skönt att bara få roa sig ibland och glöma hur meningslöst livet egentligen är.



Men dem där rösterna som gjorde mig till en annan Mathilda någongång ivåras, försvann under sommaren. Men har nu hittat tillbaka till mig.. Jag som trodde att allt det hade blivit bättre efter alla samtal. Tydligen ville dem inte låta mig vara ifred, tydligen var jag inte stark nog att få dem att försvinna. Allting har satt för djupa spår, jag hoppas ni fattar det, att ni fattar vad ni egentligen gjort mot någon ni älskar! Om det där var älska kan jag kanske inte medje. Men jag tror inte ni menade någonting illa. Eller det är nog det jag hoppats på, och fortfarande hoppas på..